Foto: Göran Ljunggren. Till Göran Ljunggrens bilder
Spillkråkan är den största av våra hackspettar och är 50-55 cm lång, med ett vingspann på 64-68 cm. Den är lätt att känna igen på den svarta dräkten. Hanen har hela hjässan röd, honan endast hjässans bakre del. Dess flykt skiljer sig från övriga hackspettars, då den inte lika utpräglat går i bågar. Spillkråkan har också ett omisskänligt flyktläte. Namnet har den fått för att den i flykten påminner om en kråka (se bild).
Spillkråkan är ganska vanlig i hela Sverige, utom i fjälltrakterna. Den är huvudsakligen en stannfågel, men vissa år förekommer flyttningsrörelser. Då är det mest de gamla hanarna som stannar kvar medan ungfåglarna drar söderut. Föda består mest av myror och insekter som lever i ved. Övriga insektshackande hackspettarter i Sverige föredrar i huvudsak insekter som lever i lövved, men spillkråkan och tretåig hackspett går ofta på gran, angripen av t ex hästmyror. Den föredrar äldre barr- och lövskogar.
På våren mejslar den ett stort bohål i ett träd, på ca 5-10 meters höjd. Bokammaren är mellan en halv till en meter djup och kan ta upp till en månad att färdigställa. Äldre bohål efter spillkråka uppskattas som bohål av pärlugglan.
Spillkråkan har flera karakteristiska läten. På ljudfilen hörs först vårens sångläte, som påminner om gröngöligens, men med en mera trevande inledning. Därefter följer trumningen och sist hörs spillkråkans lockläte.
Spillkråka (Lockläte, inspelning av Bram Piot): 
Spillkråka (Lockläte och födosöksljud, inspelning av Patrik Åberg):
Spillkråka (Revirläte hona, Jarek Matusiak):
Spillkråka (Flyktläte, Patrik Åberg):
Spillkråka (Trumning, inspelning av Patrik Åberg):
Varför låter och sjunger fåglarna
Till hackspettsidan
Läs mer om större hackspett på SOF:s hemsida.
