Foto: Hans Falklind
Sparvugglan är, med sina 16-18 cm, europas minsta uggla; stor som en domherre. Kroppen är på ovansidan gråbrun med vitaktiga prickar, på undersidan vit med bruna längsgående fläckar eller streck. Stjärten har vita tvärband och ett fältkännetecken är att sparvugglan gärna sitter i trädtoppar och vippar på sin stjärt. Den flyger i mjuka bågar likt en hackspett. Förutom i dess litenhet, skiljer den sig från andra ugglor i det att den är mera dagaktiv.
Sparvugglan förekommer i hela landet, utom längst i norr samt på Öland och Gotland. Den trivs i barr- och blandskogar, där den bor i övergivna hackspetthål.
Födan består i huvudsak av mesar och andra småfåglar. Sparvugglan får anses vara en ganska glupsk liten rovfågel. Den anfaller och dödar även fåglar som är större än vad den själv är. Vintertid kan den ses jaga vid fågelborden och lägga upp förråd i någon fågelholk. I Västmanland inventerades en gång ett sparvuggleskafferi och där fanns inte mindre än sju vanliga näbbmöss, en dvärgnäbbmus, en husmus, en skogsmus,
tolv åkersorkar, två talgoxar, en svartmes, en tofsmes, två talltitor
och tre kungsfåglar.
Sparvugglans läte är lätt att härma och om det finns en sparvuggla i närheten brukar den inte vara sen att komma fram för att argt undra vem det är som inkräktar på dennes revir.
Sparvuggla (Lockläte hane, inspelning av Patrik Åberg): 
Sparvuggla (Lockläte (skalsång) inspelning av Timo Janhonen):
Sparvuggla (Lockläte (hona) inspelning av Patrik Åberg):
Varför låter och sjunger fåglarna
Läs mer om sparvugglan på SOF:s hemsida.