Foto: Alf Petersson
Pärlugglan är troligen den vanligaste ugglan i Sverige. Den trivs i barr- och blandskogar och är en äkta nattuggla. Pärlugglan är 24-26 cm lång och har ett vingspann på 53-60 cm. Den är brun på ovansidan med vita, pärlliknande, fläckar på skuldrorna. Bröstet är ljust med bruna streck. Huvudet är stort, med platt hjässa och ett ljust, runt ansikte omgärdat av en mörkbrun inramning. Ögonen är gula och omges av ljusgrå ringar. Ugglan ser ofta förvånad ut. De korta fötterna är befjädrade ut till klorna. Ungfåglar är mörkbruna och fläckarna är inte så tydliga (se bild nedan). Honan är betydligt större än hanen, men i övrigt lika.
Födan består av små bytesdjur, så som sorkar och andra gnagare, men också små fåglar. Den använder nästan uteslutande hörseln när den jagar. Inför häckningstiden och vintern lägger pärlugglan upp matförråd, som ofta lagras i ett hål i träd eller i fågelholkar. Den är i huvudsak nattaktiv och vilar på dagen tätt intill en trädstam.
Pärlugglan bygger sitt bo i hål i träd, ofta hål som tidigare använts av spillkråkor. De häckar också i holkar.
Revirropet hörs på kvällar och nätter tidigt om våren. Det är mycket karakteristiskt och består av en serie om fyra till tio starka blåsljud som upprepas flera gånger och kan höras flera kilometer.
Pärluggla (Sång (1), inspelning av Patrik Åberg): 
Pärluggla (Sång (2), inspelning av Patrik Åberg):
Varför låter och sjunger fåglarna
