Foto: Lars Lundmark
Hökugglan är 38-41 cm lång och har ett vingspann på 75-80 cm. Hökugglan har lång stjärt. Hök i namnet har den fått för att den på flera vis liknar höken: Den har en längre stjärt och vingknogarna är betydligt spetsigare än hos andra ugglor samt att den tydliga tvärrandiga teckningen på bröstet liknar hökens. Huvudet är runt och litet i förhållande till kroppen. Ögonen och näbben är gula. Den har ljusgrå fält kring ögonen, med en nästan svart ram längst ut på sidorna och en tydlig vit, v-formad markering över ögonen. Huvudet är mörkt på ovansidan, med små vita fläckar. Hökugglan är brun på ovansidan, med vita fläckar och på undersidan vit, med mörka tvärlinjer. Stjärten är brun med vita tvärband. Hannarna är något mindre än honorna.
Hökugglan är delvis dagaktiv. Födan består i huvudsak av små gnagare och mindre fåglar. Den sitter ofta och spanar efter byte och då den upptäckt något flyger den mycket snabbt fram och fångar det. Hökugglan har, liksom alla ugglearter, god hörsel och det händer att den fångar gnagare som rör sig inne i snö.
Den trivs i tät barr- och blandskog i Norrlands skogsland, där också de flesta häckningarna sker. Den placerar sitt bo i ihåliga träd eller använder bon som andra fåglar, t ex spillkråkan, övergivit. Häckningen sker tidigt om våren. Antalet häckande par i landet varierar med tillgången på gnagare. Man uppskattar antalet till mellan 2.000 – 6.000 par.
Även om dess huvudsakliga utbredningsområde sträcker sig från södra norrland och norrut, så kan den, höstar och vintrar efter ett gott gnagarår, sprida sig i stort antal söderut och når även Sydsverige, Danmark och norra Tyskland.
Revirlätet hörs framför allt om natten och är av en 7 - 9 sekunder lång, snabbt huttrande drill: "po-po-po-po-po-po" och kan höras en kilometer bort. Lätet påminner om xylofondrillen som avslutar kattugglans kända läte.
Hökuggla (Lockläte hona, inspelning av Patrik Åberg): 