Foto: Ottar Nøkleby
Göktytan är den enda av våra hackspettar som är en utpräglad flyttfågel. I augusti-september lämnar den Sverige för vinterkvarteren i Afrika och återvänder omkring månadsskiftet april-maj. Den skiljer sig också mycket från övriga hackspettarter i landet: den klättrar inte på stammar, utan rör sig mestadels på marken och den hackar inte i träd eller trummar.
Göktytan är på ovansidan grå och brunspräcklig, rostgult och svart och från nacken till ryggens mitt går ett brett, svartaktigt band. De undre kroppsdelarna är vitaktiga och framhalsen och har den svarta tvärlinjer. På bröstet och magen är har den små svartaktiga fläckar. Stjärten gråbru och har glesa, svarta tvärstreck. Den är 17-19 cm lång och vingspannet är 25-27 cm.
Göktytan häckar i hela Sverige. Den trivs i löv- och blandskogar, helst med gamla, glest stående träd och med gläntor. Den livnär sig i huvudsak på myror. Göktytan hackar inte, som övriga hackspettar, ut något eget bohål utan är beroende av tillgång på naturliga hål eller holkar. Om inga lediga holkar finns kan den slänga ut redan häckande fåglar ur deras bon.
Om göktytan blir skrämd eller hotad, kan den låta huvudet och halsen falla nedåt och med slakt hängande hals vrida huvudet fram och tillbaka, vilket, tillsammans med ett väsande läte, får den att likna en orm. Detta har förmodligen en avskräckande verkan. Se filmklipp nedan.
Göktyta (Sång, inspelning av Patrik Åberg)
Varför låter och sjunger fåglarna
Läs mer om göktyta på SOF:s hemsida.
