härmar här den farligare ormvåkens läte.
Fågelläte är ett samlingsnamn på de ljud som fåglar på olika sätt alstras. Ljuden kan åstadkommas i strupen, med näbb och vingar. De läten som skapas i strupen delas in i kategorierna: Lockläte, varningsläte, skuggsång och tiggläte.
Sången produceras alltid med strupen och är i regel längre än lätena och är ibland melodiskt komplicerad och varierad. Hanarna sjunger under parnings- och häckningsperioden. tydligast är sångbeteendet bland sångfågelsläktet, tättingarna. Vissa fåglar har en ganska monoton och enkel sång, medan andra arter, som koltrasten, har en mycket rik och varierad repertoar, med upp till 50 olika sånger.
En del fåglar, bl a rödhaken, använder sig av duettsång för att hävda det gemensamma reviret. I regel brjar den ena fågeln i paret att sjunga och den andra fyller sedan i med några strofer på slutet.
Hos tättingar vet man att behovet att sjunga är instinktivt. Sången i sig är däremot är inte instinkt, utan något de lär sig av sina föräldrar. De flesta tättingarna lär sig sjunga under de 60 första dagarna. Inlärningen är, för många arter, beroende av ett socialt sammanhang med andra artfränder, man kan altså inte lära upp fågeln med hjälp av inspelade fraser. En ungfågel somm inte lärs upp att sjunga kommer aldrig att kunna behärska sång och kommer därför sannolikt inte att kunna fortplanta sig. En del arter imiterar exakt den sång deras föräldrar sjunger, medan andra arter tar delar av fraser och sätter ihop dem efter eget tycke. Ungfåglar som utsätts för sång från andra arter börjar vanligen inte härma den främmande arten.
Läten är enklare och kortare ljud som är kopplade till en viss situation, t ex varnings-, flygt-, igenkännings- och lockläten. Lätena framförs i regel av båda könen.
En del arter har förmåga att härma andra ljud än den egna artens.
Nötskrikan härmar här den farligare ormvåkens läte.
En del fåglar kan även härma andra former av ljud. Exempel på detta är staren och koltrasten som kan höras härma många av människan skapade ljud.
Läten som inte alstras med strupen är t ex enkelbeckasinens vinande läte som åstadkommes med vingarna och hackspettarnas trumningar.